Tidholm frågar vidare hur bra det är för Segerstad och trakterna kring Ljusnan att ha fått ge kuliss åt David Finchers version av The Girl With The Dragon Tattoo när området snarast ”hukar under hotfull natur och fasansfulla hemligheter.” Han undrar om det verkligen är så bra för bilden av Sverige som delar av turistnäring, regionfrämjare och myndigheter som Svenska institutet verkar vilja tro.

Det går att uppfatta Tidholm som om han talar för att filmskapare bör tänka sig för innan de väljer att presentera en plats i sin berättelse, om den riskerar skapa eller förstärka en negativ bild av platsen. Men det verkar vara en osannolik läsning.

Som Tidholm säger har jag tidigare gjort konsultrapporter om vilka effekter och värden Mankells berättelser om Wallander kan ge för Ystad och Skåne. I fjol gjorde jag en liknande analys av värden som Millennium-filmerna ger och kan ge för bland annat Stockholmsregionen, både från filmproduktionen och mer långsiktiga värden från att Sverige exponeras i en (förvisso mörk) berättelse.

Forskare och experter med erfarenheter från filmturism och place branding, som jag läst eller talat med, verkar alla vara överens om att exponering, oavsett om den är mörk eller ljus, främst har ett positivt värde.

Visst finns det exempel på filmer som lockar stora mängder turister till en plats, men de värden som skapas handlar snarast om att publiken får ökad kännedom och kunskap om en plats eller ett land. Kunskaper som jag menar kan fördjupa relationen till platsen och att den kommer högre upp i vårt medvetande.

Jag tror inte att bron över Ljusnan kommer locka avsevärt många fler turister till ett större område som Bollnäs och Hälsingland. Däremot är det sannolikt att de turister som ändå kommer till trakterna passar på att stanna till vid bron om de minns eller påminns om att bron har varit med i en film som lämnat ett intryck och gett en nyfikenhet.

Vi kan säkert finna åtskilliga filmer som inte direkt lockar turister eller kanske till och med avskräcker turister från att åka till platsen – som verkar vara fallet med Reno. Men jag menar att dessa exempel är undantag. Ett vanligt exempel på en svart berättelse som lockar besökare är den Sista färden (Deliverance) som fyrtio år efter premiären fortfarande sägs locka tusentals turister till Rayburn County i delstaten Georgia med filmen som främsta argument till varför de åkte dit.

För ett litet land som Sverige har synlighet genom en internationell storfilm självklart ett betydligt högre värde än för välkända ”filmstäder” som New York eller Paris.

Häromdagen såg jag Winter’s Bone. Det var en föga smickrande bild som filmen gav av Hillbilly-land, men den väckte min nyfikenhet. I DVD-utgåvans extramaterial fanns även en utmärkt dokumentär film där människor från Ozarkplatån berättade om sina liv och hur det är att betraktas som Hillbillys. Jag kan inte lova att min nyfikenhet bokstavligen kommer leda mig dit, men jag har fått området högre upp i mitt medvetande och kommer jag till den delen av USA är det inte osannolikt att jag kör upp till Ozark med en banjo.

Antalet artiklar i utländsk press som nämner The Girl With The Dragon Tattoo tillsammans med Sverige eller någon svensk ort har ökat med tusentals procent de senaste två veckorna. Många av dessa artiklar reflekterar åtminstone kort över vad berättelserna gör med bilden av Sverige – om än inte bokstavligen. Jag tror inte att detta i det stora hela på är något negativt för bilden av Sverige – men det skriver jag om i krönikan på Svenska institutets hemsida.

Tidholm guidas hellre av gamla tråkiga guideböcker än filmberättelser. Det kan jag också göra. Som senast när jag var i Shanghai förra året upptäckte jag delar av staden och stadens historia med hjälp av en gammal tummad (men förvisso inte tråkig) guidebok. Frågan är vad som fick mig att köpa guideboken till att börja med?

Medvetet och omedvetet bär vi med oss fiktiva och verkliga berättelser som påverkar våra vägval, köp och läsning av en tråkig guidebok.

/ Joakim

Place branding platsmarknadsföring har varit ett av Cloudberrys huvudområden sedan byrån startade. Jag har arbetat med analyser av effekter av värden från film- och litteraturturism sedan flera år och bevakar vad som skrivs om resande i fiktionens fotspår. Medierna skriver allt mer om ämnet och det är mitt intryck att området växer för varje år. Upplevelseindustrin behöver bra historier, platser behöver bra historier, människan behöver bra historier och sammanhang. Så varför inte leta bland de bästa?

Man kan hävda att vårt resande alltid mer eller mindre vägletts av fiktiva berättelser. Genom att vara resor, beskriva resor eller kanske genom att med patos berätta om resor som aldrig blev av. Detta må vara sant men begreppen film- och litteraturturism har i sig blivit allt vanligare som definierade företeelser, som mål och medel för satsningar inom turism och platsrelaterade varumärken. Från upplevelse till marknad och tillbaka igen. Våra liv vägleds i gränslandet mellan fiktion och verklighet.

Eftersom detta är ett stort intresse för mig personligen har jag tillsammans med några likasinnade som delar intresset startat en fristående blogg som handlar om resande – i dröm och verklighet – som initieras och vägleds av fiktion. Tanken är att bloggen ska växa – men någonstans måste den börja. Här och nu!

/ Joakim, @jold

/ Joakim Lind, VD

PS 1. Warriors på Debaser i Malmö den 28 december – kom!
Cloudberry har gått till slutstrid i tävlingen Warriors på Debaser Malmö. Delfinal och final med totalt fyra lag på en och samma kväll. Kom och heja på oss! Cloudberry representeras av Lovisa, Niclas och jag.

Millennium-rapporten presenterade vi redan den 31 mars vid ett frukostseminarium som Stockholm Business Region anordnade på Klara Soppteater. Millennium-rapporten har fått endel uppmärksamhet även internationellt. Bland annat med artiklar i The Independent, Aufait Maroc och The Local med svenska nyheter på engelska. De tre övriga rapporterna går att ladda ner från länkarna nedan.

Presentationerna:

Rapporterna:

• Vad Inga Lindström-filmerna gör för Stockholm, Sörmland och Nyköping
• Pussrapporten
• Reklamfilmsproduktion i Stockholm-Sörmland

Rapporterna är genomförda på uppdrag av Filmregion Stockholm-Mälardalen, Regionförbundet Sörmland, Film i Sörmland, Nyköpings kommun och Stockholm Business Region Development.

/ Joakim Lind, huvudkonsult för rapporterna

0709-286973

Jag läser denna och andra snarlika artiklar om politikernas nätnärvaro och förundras över att det nästan alltid saknas en bredare kritisk behandling av sociala medier där det är möjligt att vikta dessas betydelse för medborgardialog. Redan från början får man uppfattningen om att är du inte är på nätet eller har en strategi för det kan du lika gärna lägga ner. Det stämmer självklart inte, några av de kanske klokaste människor jag känner är överhuvudtaget inte på Facebook och har aldrig förstått Twitter.

Den relevanta frågan och analysen som dagens artikeln borde ställa och bena ut är hur bra politikerna är på att föra dialog med medborgare. Och i en sådan analys är sociala medier bara en parameter bland flera. Forskarna Lennart Hast och Marie Grusell försöker i en debattartikel i Svd , även den idag, ge balans åt sociala mediernas betydelse i valrörelsen.

Det blir vidare minst sagt konstigt att bara ställa frågan till “nätexperter”. Det borde vara dialogen som är huvudnumret i artikeln, inte nätet. Är dialogen i alla andra kanaler mycket bra men svagare i digitala kanaler så är väl det gott nog. Summan av kardemumman. Åtskilliga nät- och sociala medie-experter kan såklart också ha mer eller mindre medvetet anledning att övertolka betydelsen av sociala medier.

De flesta är idag övertygade om att det är viktigt att synas på nätet. Och det är av stort värde för våra folkvalda att finnas med en bra och uppdaterad representation på Wikipedia och breda plattformar såsom Facebook. Det håller jag självklart med om.

Det jag ställer mig frågande till är hur mycket tid det är värt för en politiker att avsätta för sitt engagemang för att föra en dialog i sociala medier. Jag är inte övertygad om att det med nödvändighet är ett dåligt beslut att idag välja bort exempelvis dialog på Twitter och Facebook. Sen håller jag med Brit Stakston att det är betydelsefullt för politiker att förstå och hur sociala medier kan “integreras i fler arbetsprocesser och inte bara blir ett fint verktyg för några enstaka politiker som fattat grejen”. Det är viktigt att politiker känner till möjligheterna och kan utnyttja de arenor som finns för att föra dialog.  Att förmedla kunskaper om hur plattformarna kan utnyttjas. Sen behöver det inte nödvändigtvis vara förebilder – några kan säkert vara avskräckande exempel.

I en panel väljer sex nätexperter och professor Marie Demker ut 10 av de politiker som de anser vara bäst på sociala medier. I topp ligger Fredrik Federley, Göran Hägglund och Gudrun Schyman. Vad deras dialog i sociala medier betyder kan egentligen bara bedömas utifrån hur bra de är på att få väljarnas förtroende, på valdagen.

Fredrik Strömberg på Bonnier Tidskrifter Digitala medier skriver på Twitter: “Inte konstigt att Federley, Hägglund och Schyman är ‘bäst på sociala medier’ – andra politiker har ju fullt upp med att ha väljare.” Skrivet med viss ironi. Nu står väl nämnda politiker inte helt utan väljare, men det finns mig veterligen inga tydliga bevis för att närvaro och dialog i sociala medier med nödvändighet ger ökat väljarstöd så till den grad att det motiverar dialog.

Även för politiker finns alternativ. Något annat att göra med sin tid och sina resurer än att vika den åt dialog i sociala medier.

Den stora majoriteten av de drygt 800 personer jag följer på Twitter säger ingenting. Ett fåtal av de tysta bevakar och följer vad som skrivs utan att själva vara aktiva. De flesta loggar sällan eller aldrig in. De mest aktiva och inflytelserika på Twitter är journalister, kommunikatörer, pr-konsulter,  webbutvecklare. När jag går in i mitt twitterflöde är det dessa och dessa som syns mest. Detta är knappast en vidare bred representation av svenska folket. Varför ska då politiker prioritera dialog i Twitter? Det skulle vara för att de är super influencers, men för att ha dialog och skapa förtroende med väljare krävs mer. Mycket mer.

Då kan det vara bättre att vara ute på gator, torg, knacka dörr, göra utspel och skriva debattartiklar. Det kan i de flesta fall ge bättre bang-for-the-buck.

Sociala medier och plattformar för dialog kommer utvecklas och bli en självklarhet, men att välja bort Twitter och några av de andra sociala medieplattfomarna idag behöver inte vara en felaktig prioritering. Om det bevisligen är en framgångsrik arena som kan ge några politiker som hanterar det rätt försprång, och några väljer bort medierna på grund av okunskap, är det ett demokratiskt problem.

Jag har varit och är till viss del fortfarande frälst av sociala medier. Sociala medier kan göra stort för att skapa relationer mellan människor. Människor som delar med sig av sina erfarenheter, ger varandra tips och diskuterar frågor. Sociala medier kan på så sätt rätt och brett använt till för att stärka och fördjupa demokratin – om det hade funnits en demokratisk representation. Webben gör det möjligt för människor och organisationer att utbyta och aggregera information som inte har varit möjligt tidigare.

Twitter är knappast demokratiskt. Diskussionerna förs idag till stor del av en liten grupp med stort inflytande.

Många av de jag talar med har svårt att förstå storheten med Twitter. Om man bara någon gång loggar ter sig flödet som en aldrig sinande ström av @, #, ;-) och obegripliga mer eller mindre interna förkortningar. Dialog på Twitter blir esoterisk. Begriplig för de som är i flödet och som förstår språket. Personligen tycker jag Twitter är värdelöst för dialog.

För att förstå Twitter behöver du vara del av flödet under en längre tid. Många har inte den tiden som krävs för att vara aktiva och “bevaka” sina intressen på Twitter. Närvaron måste också med nödvändighet ställas mot vad den ger.

När det gäller Facebook är jag osäker om jag vill etablera en allt för djup dialog med politikerna där. Bygger du upp en personlig relation till en grupp politiker som du sympatiserar med vid en tidpunkt antar jag att du blir mindre benägen att lyssna på andra åsikter och budskap från andra partier längre fram. När politiken blir individknuten i allt för stor utsträckning tror jag det blir farligt. Du riskerar bli känslomässigt knuten till de som är dina “vänner”. Det är inte bra för en demokrati.

Sociala medier har mycket att tillföra den politiska dialogen, men vi måste alla vara medvetna om riskerna och också värdera och vikta mediernas betydelse.

Jag skulle vilja att medier (i alla dess former) att göra en bredare analys av politikernas sätt att kommunicera och föra dialog. Och i en sådan analys  behandla webben och sociala medier som en parameter av åtskilligt många fler. Politiker gör idag kanske helt rätt i att inte prioritera dialog på nätet.

I all hast. Det var många spår som jag hoppas jag kan få anledning att vidareutveckla.

Följ mig gärna på twitter @jold

/ Joakim Lind, 0709-286973

PS. Rubriken har jag lånat av Jeanette Winterson. Gillar boktiteln. Har dock inte läst boken.

Redan när jag kom fram till passkontrollen i Peking fick jag möjlighet att ge betyg på tjänstemannens arbete. Vid sidan om disken fanns fem knappar från 1-5 där jag direkt kunde avge mitt betyg. Kändes något konstigt. Är det själva myndighetsutövningen som jag ska sätta betyg på? Den riskerar att bli både lång och omständlig för mig om det finns minsta tveksamhet i mina pass- och visumhandlingar. Ska jag då sätta mig över min känsla av olust och osäkerhet vid alla följdfrågor och förstå vilka tveksamheter som kontrollanten uppmärksammat och därefter sätta ett högt betyg? Eller ska jag bara sätta betyg på hur snabbt, vänligt och effektivt mitt ärende blir processat?

Jag var tveksam in i det sista på vilket betyg jag skulle sätta, men med tanke på tjänstemannens bistra uppsyn och hur länge han granskade handlingarna och mig innan han släppte förbi mig kunde jag inte annat än att sätta högsta betyg.

Det var många offentliga tjänsteutövare som kunde betygsättas. Bilden är från panelen i en taxi med en glad och ledsen smiley.

Jag gillar principen med direktbetyg men det måste vara tydligt vad jag ska bedöma och jag ska inte heller behöva känna mig tvingad att sätta en viss typ av betyg.

/Joakim

Madelene stannar i Hongkong ytterligare en vecka. Själv flyger jag till Shanghai imorgon bitti. Senare i nästa vecka ska jag besöka världsutställningen. I Shanghai ska jag också försöka få tag på ett pre-paid-kort så jag kan surfa från mobil och laptop mer obundet (det har jag inte lyckats finns i Hongkong. Har å andra sidan inte gjort det till ett stort projekt). Ska försöka skriva ner några iakttagelser under resan. Återkommer!

/ Joakim

Niclas kommer närmast från Hyresgästföreningen och en tjänst som PR- och kommunikationsansvarig i Skåne. Där arbetade han bland annat med internkommunikation och ledningsstöd, kommunikationsstrategiska frågor på både region- och riksnivå, kampanjer, medlemskommunikation och utbildning. Niclas var regional webbredaktör under flera år, men har även arbetet med den nya webbplats som lanseras i maj 2010 och organisationens första steg in på den sociala webben, bland annat med en aktiv Facebooksida.

Niclas har även arbetat med lansering och marknadsföring av Sekwa förlag, ett av de första bokförlag som utnyttjade fördelarna med de sociala webbtjänster som revolutionerat digital kommunikation de senaste åren.

Vi är mycket nöjda med att få Niclas som medarbetare på Cloudberry. Han är en driven kommunikatör med vass penna som gärna skruvar texter ett varv extra. Han har dessutom den ganska ovanliga förmågan att använda nya medier för dialog. Det har vi sett både i hans arbete för bokförlaget Sekwa och för Hyresgästföreningen. Tillsammans med hans intresse för teknik, kultur och gräsrotsaktivism kommer hans kompetens att stärka vårt team. Niclas för med sig erfarenhet från demokratisk folkrörelse, förlagsbranschen och inte minst Skåne, vilket naturligtvis kommer att vara till nytta även för kunder norr om Hallandsåsen. :)

Varmt välkommen Niclas!

/ Joakim Lind
0709-286973

Vi fortsätter använda WordPress som publiceringssystem. Det är en alldeles utmärkt plattform som är lätt att anpassa och utveckla när behov och önskemål förändras. Det finns många intressanta tillägg och widget som kan berika sidan.

Med cloudberry.se som nav kommer vi att fortsätta utveckla företagets närvaro i andra och mer sociala medier. Kommentarerna är till för att användas och följ oss gärna på Twitter.

En del sidor är inte riktigt på plats ännu, men skutan är sjövärdig ändå. Välkommen!

/ Joakim Lind
0709-286973

PS. Har du synpunkter går det bra att höra av sig. Mina uppgifter ligger under Kontakt.