Dagens snabba och mobila teknik och globala nätverk med socialiserande inslag låter oss ge uttryck av att vara i princip överallt hela tiden. Om vi vill. Och många av oss vill ju det. Kanske inte minst vi som på något sätt arbetar med PR. För det handlar ju om att synas, eller hur? För syns du inte finns du inte.

Personligen tycker jag att det är intressant att reflektera över varför vi människor så gärna berättar för andra var vi har varit, hur vi har spenderat dagen eller varför vi öppnar en konversation i stil med ”VEEEET du vem jag såg på bussen idag?”. En förklaring till de första två kan helt enkelt vara att vi är sociala varelser, inget konstigt med det. Men den tredje då? Kanske vill vi berätta något extra, något som gör hela dagen mer spännande. Något som får den jag berättar det för att tappa hakan av avund över att det hände just mig. Samma sak tror jag gäller när vi så gärna berättar att vi minsann nyligen spenderade en vecka i Malung (eller annan exotisk ort).

Så länge den jag pratar med är en av mindre bättre vänner så tror hen naturligtvis på att jag varit i Malung. Men om det är någon som jag är mindre bekant med så lämpar det sig väl att visa ett foto där jag poserar i shorts på dansgolvet under dansbandsveckan. Ännu bättre är det såklart om jag taggar mig själv och platsen i bilden och lägger upp på Facebook och Twitter och skriver något fyndigt i stil med ”Daniel was here”. Nu råder det inte några som helst tvivel. Jag var på dansbandsveckan i Malung, och hela världen vet om det. Och tappar hakan.

Frasen ”Kilroy was here” kanske de flesta känner igen. Den påstås ha uppkommit under andra världskriget och återfanns mest lite här och var där amerikanska trupper befann sig. Sedan dess har frasen spridit sig vida omkring och fungerar idag även som bevis på att någon minsann var på herrarnas toalett på Debaser Medis den där varma sommardagen 2009.

Riktigt lika känd kanske inte frasen ”Halvdan was here” är. Vikingen Halvdan ingick i bysantinska kejsarens livgarde, och faktum är att Halvdan var ”där” flera hundra år innan Kilroy ens var född. På marmorbalustraden i Hagia Sophias södra kammare i Istanbul ristade Halvdan in att han minsann var där, någon gång på 1 000-talet. Då fanns varken Kilroy, iPhone eller Facebook. Men Halvdan gjorde vad han kunde för att bevisa sin vistelse. Tyvärr var balustraden för tung att ta med hem till norr, så Halvdan fick troligen lita till sin övertygande berättarförmåga. Men nog var han där alltid, och det var jag med. Det har jag bevisat på Facebook.

« Back to Blog