Bloggposten har legat och skvalpat som utkast efter intranätkonferensen i december. Det finns så mycket att säga om hur nätet på olika sätt kan stödja kommunikationen internt eller inom projekt. Jag hade för avsikt att utveckla och fördjupa artikeln men året har inletts med en rivstart och tiden har inte  räckt till så här kommer den oredigerad.
—
Det finns all anledning för företag och organisationer att integrera sociala och samarbets-funktioner i intranätet. Organisationer som av olika anledningar väljer att organisera sin internkommunikation kring ett intranät, enligt en gammal och traditionell modell, kommer att bli förbisprungna, oavsett vilken slags verksamhet man bedriver. Sedan behöver inte alla intranät ha lika stor social kapacitet.

I samband med konferensen gjorde jag en del reflektioner kring det som hittills kallats intranät och vad som krävs för att intranätet som ska kunna ta tillvara den sociala webbens möjligheter.

• Realtidswebben. Information rör sig fritt och snabbt. Informationsflödet av relevans för delar eller hela organisationen är så stort och intensivt att det blir en omöjlig uppgift för redaktör att bevaka, bedöma och förmedla all information som cirkulerar på nätet och som kan vara vara av betydelse eller helt enkelt affärskritisk för organisationen.
• Det krävs automatisering av åtminstone delar av informationen in i organisationen. Information som kan etiketteras och adresseras av redaktör och användare.
• I den nya intranät-kulturen är alla medarbetare med och bevakar, bedömer, förädlar och adresserar informationen. Alla är redaktörer eller medredaktörer om man så vill.
• Jag menar inte att webbredaktören har förlorat sin uppgift. Tvärtom. Men rollen har förändrats till att bli en enabler av information. Att bevaka vad slags information som kommer in i organisationen och följa hur de används. Det finns kanske viss information som bör förstärkas och annan som behöver balanseras.
• Webbredaktören är också den som är ansvarig för förvalta organisationens story – förvalta berättelsen. Kanske den som skriver hela eller delar av blogg och kalendarium – avdelningar på intranätet som eventuellt är viktigare idag än vad de någonsin varit.
• Vi är alltmer uppkopplade oavsett var i organisationen vi verkar. Möjligheterna att nå ut med intern information via webben har aldrig varit så stora, men det krävs mer plattformsoberoende och mobila lösningar och strategier för att nå ut i organisationen. Man får utgå från hur nätet används. Om de flesta är mottagliga för viss intern information när de tar sig till och från jobbet bör det kanske finnas ett bra och användarvänligt mobilt gränssnitt, där man har möjlighet att kommentera, tips och länka i mobilen. Är en betydande del av organisationen på webben bara under fritiden ska man kanske undersöka möjligheterna att ge viss intern information via Facebook-grupper eller andra communities.
• Fler och fler arbetar i projektform med projektmedlemmar från många olika företag. Det rena intranätet minskar i betydelse. Ersätts av projektplatser eller extranät.
• Det finns åtskilliga exempel på vad en större öppenhet av nätet kan bidra med till företaget. Open source och Crowd sourcing är välkända begrepp som vi reflexmässigt associerar till exempelvis Wikipedia och Linux, men det finns alltfler exempel på företag och organisationer som får in värdefull kunskap genom crowd sourcing (några här). Utvecklingsbloggar är intressanta exempel på ökad öppenhet där företag och organisationer etablerar dialog med en extern publik som kan ge värdefull kunskap in i organisationen. Delar av det som idag ligger på intranätet kan kanske läggas publikt för att göra mer nytta.
• En större öppenhet även internt med samarbetsplattformar såsom wikis, bloggar och mikrobloggar kan öka engagemang och kunskapsöverföring internt.
• Även kommentarer och dialog på plattformar som bredare plattformar såsom Facebook, Linkedin, Flickr, Youtube eller nischade såsom GetSatisfaction och bransch/fråge-communities är av vikt i den interna informationen.

Ett modernt intranät behöver vara flexibelt och anpassningsbart dels för redaktören att enkelt inkludera nya funktioner men inte minst för användaren som har personliga behov och intressen. För vissa räcker det kanske med att kunna följa ledningsbloggen, kalendarium och kontaktlista. Andra vill kanske ha möjlighet att kontinuerligt kunna följa vad som skrivs om ett frågeområde för att han eller hon ska kunna göra sitt jobb tillräckligt bra eller bättre.

Intranät som begrepp känns mer och mer fel och otidsenligt. Information ska vara tillgänglig för att göra nytta. Det är klart att det finns en hel del information som är affärskritisk och bör förbli intern, åtminstone temporärt. Men förutsättningarna förändras övertid. Och som sagt arbetar vi alltmer i projektform och från olika typer av plattformar och applikationer där informationen och kommunikationen är mer eller mindre intern. Kanske mer relevant att tala om webb för internkommunikation.

/ Joakim Lind

« Back to Blog